Förorts Morsan

It's like I can't breathe
It's like I can't see anything
Nothing but you
I'm addicted to you
It's like I can't think
Without you interrupting me
In my thoughts
In my dreams
You've taken over me
It's like I'm not me


Helt sjukt men det är verkligen så jag känner, snackade med Maria ett bra tag igår och Gaz och han tycker verkligen att jag borde satsa efter allt som han sagt osv. Att jag ska berätta vad jag känner vad jag vill, men vågar jag det? Så fort jag tänker på honom så pirrar det i magen men samtidigt vill jag bara ställa mig och skrika rakt ut, jag är inte van att vara så här kär. Jag trode jag viste vad kärlek var men ikke nu vet jag det.